På den här sidan skriver jag ofta om Tv och datorspel som jag gillar och ogillar, men i denna text tänkte jag prata om något mer IRL, nämligen stress. Som spelare eller gamer som det mer vanliga uttrycket är brukar oftast klassas som nördar med inget liv och få vänner, detta stämmer inte in på mig. Jag har ett liv, har vänner jag pratar med dagligen, visst vissa av dem har jag aldrig träffat IRL, men jag kallar dem fortfarande för mina vänner. För de är enligt mig mer vänner än någon man följer eller skickar vänförfrågningar till på Facebook, för att sen endast skriva ”Grattis!” en gång om året. Iallafall med det sagt så började jag på gymnasiet att bli allt mer osocial och nästan rädd för att prata inför klassen (räcka upp handen eller presentera arbeten), de enda jag ville prata med var mina familjemedlemmar, gamla vänner och mina hundar när jag klappad dem eller när de låg i sin hundbädd. Detta pågick i månader, tills jag en dag helt kollapsade. Det visade sig att jag på grund av all utmattning hade fått en ändrad personlighet.
Efter min kollaps tog mina föräldrar kontakt med en samtalsmottagning, vars psykolog hjälpte och gav mig råd om hur jag ska få tillbaka min energi. Ett förslag som psykologen gav var att jag skulle ta några break från verkligheten och istället zona ut med TV-spel och kanske även skriva någon recension då och då. Detta då jag redan spelade några timmar om dagen. Psykologen kom också med rådet ”köp skrivböcker online, det är billigare där”
Efter några månader med denna teknik kunde jag slappna av i skolan och bland andra människor, jag vågade också framföra mina frågor under lektionen, då jag lät mina klasskompisar höra och läsa mina recensioner.
Tv-spel och duktiga psykologer är fantastiska!